Guardians of the galaxy

Ja, jag vet inte vad jag ska skriva. Filmen, är verkligen riktigt usel. Förutsägbar och fjantig. Jag misstänker att grabbar i yngre tonåren skulle älska den här rullen. Men en vuxen person med normal intelligens föredrar nog något annat.

En kul notis är att Stan Lee iaf har en liten roll i filmen. Kolla noga, annars missar ni han.

Betyget blir blott ett blä.

Sex dagar till julafton

Stonehearst Asylum

Stonehearst Asylum är en stjärnspäckad thriller, baserad på en novell av Edgar Allan Poe. Den handlar om en ung nyexaminerad läkare på slutet av 1800 talet som kommer till det beryktade mentalsjukhuset Stonehearst. Han blir betuttad i en kvinnlig intagen, spelad av Kate Beckinsale,

Filmen är bra, den är lite creepy. Ben Kingsley spelar som vanligt en creepy roll.

Allt på Stonehearst är ju inte som det ska..Då hade ju filmen istället varit ett kärleksdrama. Nu är det en thriller, som inte alls är speciellt dålig. Det är bra skådespelare och en bra handling.

Tycker man om udda thrillers är detta filmen man ska se.

Inte min talman heller

Visst. Jag är helt för allas rätt till att ha sin åsikter. Så även de nyfascister som idag sitter i Sveriges riksdag. Det känns dock som en skam för Sverige att det sitter en man som Björn Söder med rollen som talman. Jag kan tycka att själva grunden till att få ämbete i landets riksdag är att man ska komma från ett parti som verkar för alla människors lika rätt. Oavsett härkomst, sexualitet och kön. SD är en skamfläck för Sverige, dess röstare likaså. I mina ögon är det tre sorters personer som röstar på SD.

1. Missnöjesrösterna. De personer som är trötta på hur det varit och vill skaka runt politiken. Dessa är egentligen de mest vårdslösa. Då de inte tycks se konsekvenserna av sin röst.

2. De som inte fattar vad SD står för och köper det som SD´s massiva propaganda-maskin spyr ut. Lite som ett annat parti höll på med på 30-talet strax söder om Sverige.

3. De rena rasisterna som vet precis vad de röstar på och varför.

Ettan och trean är väl de värsta skamfläckarna för landet. Tvåan mest sorglig, Man kan ju inte döma en människa som inte förstår. Om dessa är det väl mest synd.

Jag håller helt och hållet med Rossana, som talat i klippet från youtube (även om jag inte röstar på vänstern). Söder är inte heller min talman, han borde inte vara talman alls. Du kan klä fascism i de allra vackraste av kostymer och kalla det för vad du så önskar. Faktum kvarstår dock att fascism alltid kommer vara en mörk sida av politiken, och styras av personer som bara vill sig själva väl.

Edge of Tomorrow- Apokalyptisk smörja

Ibland kan man undra hur många gånger en människa kan rädda världen. I den här filmen är det osedvanligt många gånger. Tom Cruise dör och återvänder tills han lyckas. Storyn är att utomjordingar som kommit till jorden via asteroider ska försöka ta över världen. Varför och vad de vill åt är svårt att veta i den här dyngan, men det är så klart bara Cruise som kan fixa kakan. Med sig har han en vacker mö, som han möter för första gången-hur många gånger som helst, Tillsammans, nästan hand i hand tar de sig an det stora rymdmonstret.

Jag vet inte vad det är med Scientologer och rymdmonster, men det känns som ett ganska uttjatat ämne nu. Elaka rymdvarelser kommer till jorden, en person lyckas med det som jordens samlade arméer misslyckas med. Hjältehistorier i all ära, de kan ju vara underhållande de också. Hjärndöd underhållning med explosioner och dålig handling har sin charm. Tyvärr misslyckas de fatalt med den här och det blir inget annat än en apokalyptisk smörja. Förutsägbar och tråkig.

Efter några dussintals liv blir Cruise, annars mediastrateg i armén riktigt duktig på att slåss. Men det hjälper inte filmen.

Vissa saker var bättre förr, sci-fi genren är en av de sakerna.

Då så.

Jag vet inte om ännu en bloggare behövs, Jag vet inte heller om jag egentligen har så mycket vettigt att säga. Jag är en ganska vanlig snubbe, barnsligt förtjust i en massa saker. Samlarprylar, musik, starwars och dessutom har jag i vuxenålder börjat lira dataspel.

Nyligen, adopterade jag mig en sjöko. Han heter Ilya. Egentligen betyder adoptionen att man "sponsrar" en organistion som arbetar med räddning och bevarandet utav sjökorna, som tyvärr har dragit en evolutionär nitlott och har svårt att överleva som ras utan oss. En stor anledning till att de har svårt att överleva utan oss är väl dock att vi tagit oss rätten att bestämma lite väl mycket på vår planet. Men då ingen kan göra allt så får jag nöja mig med att hjälpa de små rackarna.